Molly och fläder.
Molly mår till min stora glädje nästan bra igen!
Så nu har vi ökat på våra rundor igen, även om vi inte går lika långt som vi brukade, så orkar hon gå lite längre än när hon var sjuk. Det gäller bara att träna upp det igen.
Just nu vid denna tiden så är det så härligt ute med alla ljuvliga dofter från buskar och allt annat som blommar.
Favoriten är fläder. Ska plantera en fläderbuske i trädgården när jag flyttat, och sitta på en stol vid den och bara insupa den härliga doften hela dagarna!!
Mitt barnbarn gjorde en lista på varför han tyckte om sin mormor, och där stod bla. att jag hade en sån lång hund! Och visst är hon lång!
Barnbarnen älskar att leka med henne, och ibland får hon vara pappa i leken. Fast själv var hon helt ovetande och sov sej igenom alltihop! Men jag tror hon tycker om att dom pillar och grejar med henne. Ett tag och med motta. För hon börjar bli gammal och vill gärna sova ifred, och hon kan också bli stressad när det blir för mycket av barnbarnen.Helst ligger hon i soffan och sover med katterna!
Så kan det bli!
See you LIN
Molly.
Var ett tag sen jag skrev.
Men Molly har varit sjuk, ja hon är inte frisk än. Det har varit tuffa veckor för mej också.
Det började med att hon kunde inte gå ordentligt.
Vinglade och dinglade och var decorienterad och vingögd.
Iväg till djursjukhuset där man genom röntgen konstaterade diskbråck på två ställen. Hon är ju en tax så det var liksom väntat.
Jaha jag kunde inte riktigt förstå för hon har ju inte ont när man bär henne eller tar på henne.Jo det kunde vara så sa veterinären. Okej, men kommer det på så bara rakt fram? Javisst hon kan ha hoppat ner från soffan och då sitter det där! Men hon hoppade inte ner, hon låg i soffan och reste sej och kunde inte hålla balansen! Jo men det var diskbråcket som gjorde henne sjuk!! Men det kan inte vara borrelia då?? undrade jag, hon har blivit fästingbiten.
Absolut inte borrelia, det har inte sådana symptom.
Det var första veterinärbesöket för Molly. Och sista hoppas jag för hon var skräckslagen. Alla dofter och den ovana miljön, och på väg in i rummet där vi skulle vänta på veterinären blev vi nästan anfallna av en pitbull!
Veterinären gjorde sej inte heller populär. Först tog han tempen. Fruktansvärt tyckte Molly som skrek och led. Sen tryckte han henne på ryggen och det gjorde naturligtvis ont. Och så en titt i öronen, och han körde in tratten i halva hjärnan så då blev hon riktigt sur. Så när sköterskan sen kom och hämtade henne för röntgen så försökte hon bita henne. Min stackars lilla tös!!
Det skrevs ut smärtstillande som skulle sprutas in i munnen och tabletter. Och inte var det gratis i heller. Avgift bara vi satt i väntrummet!!
Vi åkte hem och sprutade in smärtstillande.
Hon blev helt apatisk, bara låg, ville inte äta och dricka. Jag sprutade in vatten i munnen på henne för att hon inte skulle torka ut, och det tyckte hon om. Hon orkade helt enkelt inte gå ut själv och dricka.Jag lockade med kattmat ( som annars är favoritmat! ) men nej, äta ville hon inte. Men så tog den kuren slut,så piggnade hon till.
Så pratade vi med bekanta som fick höra hur det var.
Jamen sa dom, då har hon ju borrelia precis som vår hund hade. För hon hade samma symtom.
Iväg till veterinär nummer två för ett borreliaprov. Det var inte heller gratis kan jag säga. Men där kostade det inget att sitta i väntrummet! i alla fall.
Jo det kunde ta till nästa vecka innan vi fick besked. Men han rekommenderade att jag skulle ge henne värktabletterna som var utskrivna så länge. Fick också utskrivet antibiotika mot borrelian, i fall hon blev sämre kunde jag börja ge det innan vi fått besked.
Jaha ny kur smärtstillande, som hon nästan meddetsamma fick diarre av. Och inte blev hon bättre. Jag la ner all medicinering i väntan på borrelia svaret.
Det kom veckan efter, och visst hade hon borrelia!! Värdet låg mycket högt så det var ingen tvekan!
Så nu medicinerar hon, 20 dagar ska hon ta det, och det funkar bra. Även om hon inte är frisk så mår hon bättre, är piggare och äter.
Och den första veterinären som lovade höra av sej, men det gjorde han inte, har jag ringt upp och talat om för att Molly hade borrelia. Tyckte han skulle höra att han utsatte Molly för onödigt lidande och att han skulle känna igen borrelia symptomen om en annan hund kom in och hade det lika dant.
Ja livet är inte lätt och Molly är gammal, 13 år blev hon nu i juni så vi får hoppas att vi får ha kvar henne ett tag till och att hon får ha det bra på sin ålders höst!
Så kan det bli!
See you LIN
