Högt gräs.

Gick en runda i skogen men det var nästan omöjligt för min lilla hund att ta sej fram.
Det hade växt igen rejält och gräset var knähögt. Slyet var lika högt som jag och allt var vått!
 
 
Renfanan som man brukar kunna ta in och torka var brun.
 
 
 
Blåklockorna blommar dock snällt ännu.
 
 
 
Metereologen säger att det är sommar än men nog tycker jag att det är höst! Kylan smyger sej på och luften är hög och kallare. Det beror kanske på att det är så blåsigt, för vinden är kall. Det kom så fort, slog om så kvickt, man behöver tid att vänja sej! För jag tycker att hösten är bäst!!
 
Så kan det bli!
                                         See you      LIN

Mårbackapelargon.

Hösten står för dörren och det känns i luften. Det har blivit märkbart mörkare på kvällen och morgonen.
På balkongen blommar det, men mina atlasblommor drog på sej ohyra, och sen regnade dom sönder. Så dom är ett minne blott.
Min balkong är svår för vissa blommor då den är varm när solen står på. Det hjälper liksom inte att vattna det blir för varmt ändå.
Men mina pelargoner trivs. Min lila häng blommar och är jättefin. Så gör också min mårbacka.
 
 
 
 
Och mitt i mårbackan har det sått sej en liten pensee som tittade fram och överraskade!
 
Så kan det bli!
                                              See you     LIN

Tystnaden som försvann.

Äntligen har det åskekvava vädret försvunnit. Klibbigt, varmt, jobbigt och syrefattigt har det varit.
Molly ( och alla andra hundar med antar jag ) har inte mått bra och det har inte katten gjort iheller. Det har varit riktigt illa, dom har inte ätit som dom brukar.  Inga långa rundor har det blivit, bara runt om huset och knappt det.
Men idag så gick vi en riktig promenad och hon tiggde godis precis som hon brukar!
Jag vet första sommaren jag hade henne.Då trodde jag på allvar att hon blivit sjuk. Tänkte att hon nog hade hjärtproblem. Men sen förstod jag att det är solen och värmen som tar så hårt på henne.
Och i år har det varit extremt, det har ju lakat ut en annan också!
Så nu ser vi fram emot hösten, Kisen Molly och jag!
 
Jag har varit på landet i helgen och det är så tyst och stilla! Underbart att somna till höga tallars sus och vakna till svalornas glada kvitter!
Man sitter i trädgården och dricker kaffe och det är lugnt och stilla.Lite flugor och humlor som surrar men annars tyst och rofullt.
Här hemma är det tyvärr inte så längre.
När jag flyttade hit var här också tyst och lugnt.Men det har ändrat sej med alla ut och inflyttningar och idag kan man inte själv bestämma när man ska gå och lägga sej. Eller när man ska gå upp. Här blir aldrig tyst på kvällen, det är oroligt långt ut på småtimmarna! Och på morgonen börjar grannen banka och väsnas, ja jag förstår inte varför.
Inte är det lönt att klaga, för enligt hyresvärden är det mycket svårt att avhysa folk. Även om dom bär sej mycket illa åt, stör på nätterna och annat så får dom bo kvar.
Det resulterar i att dom som bor här och är ordentliga och skötsamma står inte ut. Dom flyttar!
Tråkigt när det blir så och även om jag trivs med min lägenhet så betyder ju omgivningen så mycket så jag kommer inte heller att bli kvar.
Jag har ju hittat min drömprins och vi kommer ju att flytta samman men jag tänkte  inte att mina stökiga grannar skulle bestämma när.Ja vi får väl se vad som händer.
Ser i alla fall fram emot hösten med glädje!
 
Så kan det bli!
                                         See you     LIN

RSS 2.0