Det är så jobbigt när man blir påhoppad av en annan människa man inte känner.

Ja inte så att man inte ska prata med varandra.

En dag i kassakön var det en dam som tyckte att jag hade en sådan trevlig jacka! Och det var så härligt att höra- gjorde ju hela min dag glad!

Nej jag menar när folk går på en och berättar sin livshistoria och gamla minnen som hände för typ 50 år sedan.

Och dom maler och maler och man står där och lyssnar artigt fast att det är högst ointressant för mej att höra eftersom jag inte känner personen ifråga.

Detta händer mej ibland när jag är ute med Molly, och det hände min dotter på tåget.

Är man så ensam så man måste antasta andra människor?

I så fall är det fruktansvärt tragiskt.

Att man är så ensam att man tvingar andra människor att lyssna bara för att få prata.

 

Ja så är det nog att det finns många, många fler än man tror som lever väldigt ensamt. Men tråkigt är det i alla fall både för den som måste lyssna och för den som pratar.

 

Men le gärna mot dina medmänniskor, och säg ett vänligt ord ( om barnet eller hunden tex ) så förgyller du någons dag!

 

Så kan det bli!

                                         See you       LIN