Blev så glad idag när vi var på morgonpromenad Molly och jag.

Det är så här att Molly är väldigt skällig. Och träffar vi någon annan hund så går hon igång något alldeles makalöst.

Inte så att hon är ilsken, för får hon hälsa och nosa på den andra hunden så brukar dom bli kompisar.

Men många hundägare blir rädda och drar undan sina hundar. Somliga glor till och med surt på mej.

Såg på tvn igår om hur man skulle fostra sin skällande hund. Lätt som en plätt!!  Men då har dom inte träffat Molly!

Av alla envisa taxar ligger hon som nummer ett!

Nu är hon ju så gammal också så ingenting blir ju bättre.

Men idag träffade vi en sådan trevlig tjej som var ute med sina hundar. Ja inga taxar för dom hade hon hemma. Men hon sa att hon kände igen sej för hennes taxar skällde också, så pass att hon gick inte ut i byn med dom utan höll sej i skogen!  Så hon tyckte inte det var konstigt att Molly skällde utan skrattade och pratade med oss.

Och då blir man glad. När folk är förstående och rara. Förgyller liksom hela dagen!

Så gör någon glad genom att vara vänlig och trevlig. Tänkvärt att ett leende kan göra gott för någon annan!