Jag börjar bli gammal.

Ja det tycker omgivningen i alla fall.

Det är bekanta i min ålder som beklagar sej över diverse ting.

- Jag orkar inte det eller detta ja man börjar bli gammal!!

Barnen är på mej. ( ja jag vet att dom vill vara omtänksamma och snälla! )

- Du måste ta mobilen med ut när du går i skogen för du kan ju ramla och bli liggande!

Tack för omtanken men jag är inte 90!!

Och så all den här reklamen! På rynkekräm! Och Anti Age!

Vem behöver den? Inte jag i alla fall!  Den kan dom skicka till dom trettioåriga tjejerna som gör reklam för det samma! Löjligt!

 

Nej tänk så mycket mer upplyftande det hade varit om man hade fått känna sej som trettiofem! För så känner man ju sej inombords.En härlig och upplyftande känsla.

Man slipper ju klä sej som en gammal tant om inte man vill i alla fall. Annat var det det när jag var liten, då var man en gammal käring när man var sextio.

Och nog är det så att sextio är det nya femtio!

Nej glöm allt prat om att vara gammal och allt prat om krämpor. Gammal är man möjligtvis när man har glömt att man har ätit middag.

Glöm all åldersfixering och lev livet med öppet sinne så länge du orkar. För man är aldrig äldre än man känner sej!!

 

Så kan det bli!

                                                See you     LIN